Du måste finnas…

https://www.svtplay.se/klipp/31963375/newkid–du-maste-finnas?position=0&id=8mVLawM

Råkade klicka på en länk och hamnade mitt i Allsången på Skansen… Solliden, Nationalscenen..

Av någon anledning hör jag Sverige sjunga, inte begåvningen Newkid, utan Sverige… hela sången igenom hör jag nationen liksom ropa…
”Vem skulle hjälpa mig uthärda live härute?Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?”

Jag hör nationen sjunga, lilla Sverige i världen, ett land som tappat bort sig, förlorat navigationsförmågan och som långsamt börjar inse att något väsentligt är på väg att gå förlorat…

”Du måste finnas, Du måste, jag lever mitt liv genom dig… utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.Du måste finnas, Du måste, hur kan du då överge migJag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns”

Jag fundera på vad det där ”Du’et” är och kan vara för den sk sekulariserade svensken, för nationen Sverige… vad Du’et betyder i den svenska samtiden…
Är det ”Folkhemmet”, är det ”New Public Management”, är det ”Mänskliga Rättigheter”, är det Normkritik och Feminism, är det Naturen, är det… ja vad är det… som ”måste finnas” ?

Sedan fortsätter landet att sjunga…
”Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Tankarna för mig till våra nordiska och europeiska grannar som har krig, kamp och konflikter innanför huden… och som fått brottats på djupet med existentiella frågor om tillhörighet, tillit och svek… om ånger och förlåtelse… och hur Sverige välsignats med en annan resa, inte utan utmaningar, men kanske något gynnsammare på ett mänskligt plan. Vad har det gjort med oss?

Jag funderar oxå på den svenska ängsligheten, konsensus-beroendet och vår benägenhet att alla ska ha samma uppfattning – oavsett om den speglar sanning eller lögn…

Sen fortsätter hon, nationen, att sjunga..
”Jag kan inte längre se nån mening…utan Dig, vad gör jag då?”
Jag somnar med frågan…

https://www.svtplay.se/klipp/31963375/newkid–du-maste-finnas?position=0&id=8mVLawM

I fjärilens tid

I detta avsnitt av Pod-serien ”I fjärilens tid” samtalar Fredrik Lidman och Karl-Erik Edris med Daniel Lundqvist. Daniel leder den öppna nätverksarenan NAV som är en plats för gränsöverskridande utveckling, innovation och lärande runt samhällets gemensamma utmaningar. Vi ser Daniel som en äkta ”fjärilsarbetare”, det vill säga en person som ser och arbetar för det vackra som kan vecklas ut ur vårt kaotiska nu, där larven kämpar för att upprätthålla sin ordning.

Läs mer om och lyssna på flera avsnitt av podserien I fjärilens tid:
https://hilarionakademin.se/i-fjarilens-tid/

Välkommen till Sverige – Härliga vår !

I Sverige beter sig inte heller corona-viruset på samma sätt som i resten av världen, alltså den där lite mer omoderna resten av världen… 

Här i Sverige har vi också sedan länge delat upp oss lite modernare… Vi som uppskattar vår frihet, jobbar och betalar skatt… och dom där andra.. som viruset verkar gilla. 

Vi har ju för länge sedan sett till att isolera äldre från övriga samhället så vi märker inte så stor skillnad nu… här på uteserveringen…faktiskt. Vi har ju dessutom kommit rätt långt i att också låta ”utrikesfödda” (som vi kallar dom) bo i speciella områden en bit från city… vi har hört att viruset gillar även dom lite bättre… vilket förstås är tråkigt… särskilt för dom. 

Här rullar dock livet på tack o lov… sol, god mat och härligt umgänge… Skönt att slippa tänka på dom som jobbar i vården också hela tiden… så fort man slår på tv’n är det ju nåt om det där… Kan vi inte bara få njuta lite nu. Det har ju gått en månad minst… 

I Sverige behöver vi ju inte heller tänka så mycket själva eftersom våra myndigheter varje dag berättar exakt hur vi ska göra och hur många centimeter det ska vara mellan det ena och det andra. Och vi har full tillit – dom är ju faktiskt experter. 

Här t.ex pågår inget kulturevent – det är ju bara en vanlig restaurang och en härlig vårkväll… då kan vi ju samlas 400 personer utan problem. Hade det varit live-musik däremot då hade vi förstås följt myndighetens råd om max 50. Dom vet exakt… Känns så skönt att veta att någon annan tar ansvar. Blir så mycket gissande annars. 

Skål – Vi ses i vimlet !

https://www.na.se/logga-in/kritik-mot-frimis-efter-utomhuspremiaren-obefogat-enligt-tillstandshandlaggaren-de-uppfyller-kraven

att hata att hata

Jag möter ofta goda människor som hatar såna som hatar andra
De ”goda” hatarna är så många nu så jag börjar nästan själv små-hata såna som säger att de hatar såna som hatar andra.
Jag oroar mig för att jag snart börjar små-hata mig själv för att jag små-hatar såna som hatar såna som hatar andra

Funderar på att börja i en annan ände…

 

 

Det gemensamma

Det gemensamma

 

Det där vi kan betrakta tillsammans
förundras över
Det där som alltid är förhandlingsbart
i rörelse
Det där som alltid blir berikat av fler perspektiv

 

Det där som aldrig helt kan fångas
av en enda
Det där som gör att vi båda förstår
att vi ingår
i något större än oss själva

 

Det där som inte går att köpa
för pengar
Det där som inte går att omvandla
till en affär
Det där som ingen av oss kan äga

 

Det där som är den livgivande essensen
som alltid försvinner
När det omvandlas till ett mätbart objekt
eller en vara på en marknad