picasso
Sällan har vi pratat så intensivt och så engagerat om kreativitet. Jag är själv en av dem som, så fort jag får chansen, gärna lyfter frågan och diskuterar ämnet i alla dess bemärkelser. Både i skolan och i arbetslivet är vi på ständig jakt efter denna ”kvalité” –  denna dimension av mänskligt liv. Vi är dessutom beredda att betala mycket för den. Frågar man framtidsspanare är det ingen tvekan om att just kreativitet är en av de viktigare egenskaper eller förmågor framtiden behöver.

Jag noterar samtidigt att det finns ”mycket högt uppsatta skolpolitiker” som ännu inte bekantat sig med, eller ens lärt sig stava till, begreppet kreativitet. Det oroar mig förstås en hel del (och ökar mängden gråa hår på min hjässa)

Men ….. om vi nu tycker att detta är viktigt. Är vi då beredda att skapa förutsättningar för det? Verklig kreativitet existerar inte utan sårbarhet. Att skapa, utmana, göra något nytt, innebär alltid ett risktagande. Det kan gå fel, jag kan bli utsatt för misstro, kritik. När vi skapar låter vi nämligen vårt sanna jag, vårt verkliga jag, bli synligt för andra. Det finns faktiskt ingen som inte blir sårbar när hon visar vem hon verkligen är, när hon visar något som på djupet är viktigt för henne.

När vi är kreativa och skapande, lyfter vi fram någonting ur vårt eget inre. Att bli så synlig, så öppen, väcker vårt behov av djup respekt och kärlek från omgivningen. Är jag OK, får det här finnas, uppskattar man mina idéer?

Om vi på djupet förstod det här, skulle vi då inte se till att vi bättre än idag respekterade människans sårbarhet och skyddade hennes svaghet? Vi kan inte bara prata gott om kreativitet. Vi måste också skapa förutsättningar för den.

En miljö som på djupet välkomnar den skapande, kreativa människan är en miljö där man med glädje vågar uttrycka sig, vågar ta risker, vågar vara unik, vågar vara personlig. Ser våra arbetsplatser, våra skolor, våra klassrum, våra personalrum ut på det sättet ?

Det värsta är att den resan inte riktigt kan börja om jag själv inte är beredd att acceptera och förlika mig med min egen sårbarhet, med min egen svaghet ……
Står jag inte ut med den har jag nog så svårt att stå ut med andras….