Det finns faktiskt en sak som oroar mig mer än att Sveriges elever hamnar under OECD-snittet i PISA’s provresultat i problemlösningsförmåga. 
Det är utbildningsministerns just nu begränsade problemlösningsförmåga. 
Uttalandet i Aktuellt är pinsamt. Beklagar mina övertoner, men nu börjar jag faktiskt bli förbannad. 

Dessvärre blir det inte ett spår bättre när man försöker hitta ett alternativt samtal hos oppositionen. Samma kvasi-diskussioner, varianter på total idébrist och visionslöshet. Vad har egentligen hänt med rikspolitiken?
När förlorade vi kontakten med verkligheten och samtiden?

Möjligheterna är ju egentligen helt fantastiska, förutsättningarna bättre än någonsin. Hur kan vi INTE se det? (Tack o lov finns det många goda undantag inom kommunpolitiken och skolmyndigheten)

Om vi fortsätter att trycka skolan, eleverna och lärarna tillbaka till mitten av 1900-talet kommer vi alla att bli förlorare… Vi har inte råd – och vi har inte rätt – att förminska och begränsa våra barn och ungdomar på detta sätt.