Det slår mig, gång på gång….

….. paradoxen, dilemmat – som vi lever med i våra skolor. Utbildning och lärande har under 1900-talet blivit mer och mer kommit att likna rationella industriprocesser. Ett massutbildningssystem – med goda ambitioner och som haft sina förtjänster – men som nu behöver utmanas i grunden.

Med läraren (kunskapsbäraren/förmedlaren) i centrum, ett tydligt kunskapsmål och för rättvisans skull en gemensam form för hur kunskapens ska visas, gestaltas. I de allra flesta fall i form av ett text-baserat prov som mätte vad man minns av vad läraren berättade och vad som stod i böckerna eller på nätet. Alla elever – samma form. Det sk ”normala” har tvingats bli utgångspunkt i så många olika sammanhang i skolan – i alltför många.

Den tid i livet då vi har som störst möjlighet att forma och utveckla vårt unika jag, hitta vår egen röst, utveckla våra unika gåvor, är också den tid då vi hårdast slipas mot det normala, mot att passa in i sammanhanget. Och det är just detta sammanhang som behöver utmanas, struktureras om i grunden

Skolan skulle behöva organiseras utifrån en djupare respekt för den skapande, lärande människan – den som är olik alla andra, unik i sitt slag – med en alldeles särskild gåva till världen. Vi har inte råd och det är inte etiskt försvarbart att inte ta tillvara och stimulera alla dessa gåvor – alla dessa liv.

Och apropå olikhet …
Jag tror också att vi så sakteliga måste börja överge idén om att alla elever ska lära sig samma saker under hela sin skoltid. Kunskapsutvecklingen i världen är så snabb så vi kommer helt enkelt inte hinna täcka in allt viktigt – göra urvalet, skriva mål och läroplaner – implementera och skapa lektioner och lärprocesser. Vi måste nog utveckla våra metoder och vårt förhållningssätt så att skolan blir en dynamisk del av kunskapsutvecklingen. I den skolan arbetar man både med gemensamma grunder och basfärdigheter – och samtidigt utvecklar förmågor att navigera och leva i en kunskapsrevolution och kreativt använda den i sitt skapande av mening.
Vi lär oss att jobba tillsammans – för vi kan olika saker, har olika perspektiv – är olika, unika.

Bildspelet ovan visar prov på några elevhemsidor på YBC. Ett exempel på vad som händer när elever ges möjlighet att gestalta delar av sin kunskap på sitt eget unika sätt, med en unik prägel. Detta är ett av många fördelar som uppstår när elever får tillgång till en egen dator och publiceringsmöjligheter på nätet – i kombination med lärare som uppskattar olikhet – ser det som ett värde.