” Förväntat oväntat ” …. är orden som möter mig när jag åker in i Sickla köpkvarter – ett av Stockholmregionens största och mest dynamiska marknads- och kultur-områden. Här ligger vår skola, YBC – mycket medvetet placerad – mitt i smeten – för att kunna vara en del av ett sammanhang där möten mellan generationer, branscher och kulturformer blandas och bildar en ny helhet.

Funderar på vad ” förväntat oväntat ” kan betyda när jag tar trapporna upp till 4:e våningen i Kunskapsgallerian M7. Här finns YBC – Young Business Creatives – en gymnasieskola som varje dag ställer frågan till sig själv;  Vad kan en skola vara… vad kan en skola bli ?

Alla våra elever och lärare är en del av den nya sammankopplade världen. En del av ett social-nätverkande samhälle. Alla har en uppkopplad bärbar dator, alla har en mobil med kamera, alla kan ständigt välja att dela med sig av sin erfarenhet, sin känsla, sin upptäckt, sin fråga, sin motgång, sin framgång…. till en eller till många.

Alla är en del av den värld som på ett enda dygn publicerar nästan lika mycket information som hela mänskligheten publicerat från tidernas begynnelse fram till idag. Det är både svindlande och fascinerande…

En statusuppdatering på Facebook får vänkretsen att utifrån sina egna verklighets och tillstånd blixtsnabbt tolka, associera och ge feedback som kan ta helt nya, helt galna vändningar inom loppet av några minuter….

Information om en nybakad bulle ledde häromdagen till en fiskeresa med kompisarna några dagar senare. Det oväntade är det nya normala…. det blir på något sätt förväntat.

Inför en frågeställning eller skoluppgift har eleverna numera både verktygen och kompetensen till att snabbt scanna av vilka olika alternativa synsätt, vilka ytterligare kunskapskällor som kan vara intressanta inom ett visst ämnesområde. Frigör man den möjligheten för eleverna – att undersöka, utforska och bidra med sina egna perspektiv – så uppstår igen detta …. att det oväntade sakta men säkert blir något man börjar förvänta sig.

Den lärare som ser sig själv som den enda kunskapsresursen i klassrummet kommer här att hamna i ett dilemma. Den skola som bygger huvuddelen av sin verksamhet på klassrummet, med en kunskapsförmedlande-komma-ihåg-vad läraren-sa-till-provet-pedagogik, kommer på sikt att förlora sin legitimitet.

Det känns spännande att nu få starta upp det tredje året på YBC. Det år som skolan blir klar till sin form och storlek. Nu får vi verkligen testa om våra idéer om seminariepedagogik och en uppkopplad skolmiljö kan göra någon skillnad. Vi vet redan en hel del om vilka faktorer som spelar in när vi spränger våra gränser och lyckas bra. Vi ska bygga vidare på dom detta läsår men framförallt lära nytt…. tillsammans.

Ett avgörande förhållningssätt hos alla inblandade är att förvänta sig det oväntade, vara nyfiken på vad som händer OM….. våga vänta, våga vända på ytterligare en sten, våga lyssna på ett annat perspektiv …

Välkomna till YBC !