Sitter i den underbara vårsolen på Café Metropole i Bryssel och svalkar mig med en kall Chimay. Har precis inhandlat den obligatoriska chokladen. Det blev Leonidas – inte RollsRoys, inte BMW men väl Volvo (aktuell jämförelse mellan choklad-kvalitéer av vår trevliga och högst kompetenta EU-guide)

Några dagar i maktens korridorer i EU-högkvarteren – och gårdagens heldagsbesök i Flandern och en resa bakåt till 1:a världskriget – har helt klart gett mig nya perspektiv och infallsvinklar på Europa.

När jag stod vid krigskyrkogårdarna där 10000-tals soldater stupat och nu ligger begravda – och där man fortfarande idag hittar ännu ej begravda kroppar – funderade jag över om och när det är dags för oss i Sverige att betala en del av priset och få offra något för frihet, fred och demokrati. Jag både skäms och känner mig stolt – i samma andetag. Skäms, för att så fruktansvärt många av våra grannar fått offra sina liv under modern tid. Stolt, för att jag får tillhöra en privilegierad minoritet som lyckats manövrera sig igenom två världskrig och andra konflikter utan att behöva offra så många egna liv. Frågan är bara ….

…. funderar vidare.