ojoj…

RÄDLSA… oj, vad det förminskar människor… och oj, vad det utvecklar kontrollstrukturer… som föder ännu mer rädsla…

TILLIT… oj, vad det får människor att växa… och oj, vad det skapar organiskt hållbara, generösa strukturer… som föder ännu mer tillit…

ojoj…

problemlösning och PISA…

Det finns faktiskt en sak som oroar mig mer än att Sveriges elever hamnar under OECD-snittet i PISA’s provresultat i problemlösningsförmåga. 
Det är utbildningsministerns just nu begränsade problemlösningsförmåga. 
Uttalandet i Aktuellt är pinsamt. Beklagar mina övertoner, men nu börjar jag faktiskt bli förbannad. 

Dessvärre blir det inte ett spår bättre när man försöker hitta ett alternativt samtal hos oppositionen. Samma kvasi-diskussioner, varianter på total idébrist och visionslöshet. Vad har egentligen hänt med rikspolitiken?
När förlorade vi kontakten med verkligheten och samtiden?

Möjligheterna är ju egentligen helt fantastiska, förutsättningarna bättre än någonsin. Hur kan vi INTE se det? (Tack o lov finns det många goda undantag inom kommunpolitiken och skolmyndigheten)

Om vi fortsätter att trycka skolan, eleverna och lärarna tillbaka till mitten av 1900-talet kommer vi alla att bli förlorare… Vi har inte råd – och vi har inte rätt – att förminska och begränsa våra barn och ungdomar på detta sätt.

7 av 10

7 av 10 jobb förmedlas via kontakter – idag, förmodligen fler imorgon.

Om skolan inte snabbt blir en kopplingscentral, en relations- och tillitsbyggare och en mötesplats för samverkan med övriga samhället, kommer vi ha stora problem framöver…

Men tänk att vi själva har lösningen på dessa problem… och tänk att de inte kostar några extra pengar.. bara lite insikt, lite puts på attityder och en gnutta mod.

betyg som dimridåer…

De politiker som idag maniskt pratar om tidigare betyg och de som lika idogt pratar om senare betyg begår alla samma misstag…

De tar upp tid, skapar dimridåer och minskar de minimala mediautrymme som finns för att diskutera långt mycket viktigare frågor om skola, samhälle, barn och lärande på 2000-talet…

barnkalas o innovation…

” …som att försöka leda ett barnkalas via SMS”

Det får bli temat på min nästa föreläsning… 
…om vad som händer när man försöker leda och styra innovation i gamla ”top-down”-strukturer, i traditionella hierarkier… 

…och om hur bra det kan bli när kalasets olika aktörer möts… på riktigt… och om behovet av mötesplatser, arenor och strukturer för detta.

innovationer och paradoxer

Kanske självklart, men ändå värt en påminnelse…. 

Innovation handlar inte sällan om paradoxer, inte minst inom offentliga verksamheter… 

Istället för att fixera sig vid att utveckla nya idéer, tjänster och produkter kan man få fantastiska resultat genom att göra det motsatta, nämligen:
– Flytta på sig där man tidigare stått i vägen.
– Vara tyst där man tidigare pratat.
– Tillåta andra att få göra på sitt där där man tidigare krävt att alla ska göra på ”mitt/vårt” sätt.
– Skapa tomrum där man tidigare fyllt upp… både rum o tid.
– Istället för att ställa sig i mitten och försöka matcha, peka, fördela, reglera, så underlättar man andras möjligheter att hitta varandra… osv

Det här är något helt annat än ensidiga och endimensionella besparingar i verksamheter. De leder som bekant ofta till lidande, misstro och dålig stämning.
Det här är offensivare och kreativare än besparing. Det är omvänd innovation – alltså att inte reproducera sig själv, sin institution eller sitt eget gamla tänkande…
Besparingarna kommer som en indirekt effekt av resultaten – och väldigt ofta längre fram i tiden än nästa kvartalsrapport.

Här finns ett litet enkelt exempel från Tyskland

http://www.minds.com/blog/view/248215469679448064/german-town-abolishes-traffic-lights-and-codes-accidents-are-now-almost-non-existent

Apropå Uppdrag Granskning…

Jag gillar skolor som ser olikhet som ett värde och använder det som en utgångspunkt för ett fördjupat lärande och utveckling av verksamheten. Moderna framtidsskolor

Jag är skeptisk till skolor som inte har förstått värdet av detta, värdet av olikhet. Det är tyvärr inga framtidsskolor 

Jag gillar skolor som kan väcka även tonårskillars engagemang. De brukar vara mindre benägna att bli likriktade och konforma och brukar dessutom hålla sig vakna och nyfikna på fler plan. Moderna framtidsskolor

Dessutom…
…ogillar jag cyniska offentliga avrättningar i media och är skeptisk till människor som njuter av att se det. De visar sig nämligen ofta vara av samma fördomsfulla sort som de som vräker ur sig vidrigheter när kameran är avslagen.

Jag ogillar också att vissa politiker lyckas snuttifiera allvarliga samhällsfrågor och förminska dom till partipolitiskt bjäbb innan man ens hunnit se programmet klart…

Natti Natti…

Om förbud att besöka prästen i kyrkan under skoltid…

Kära skolmyndighet och vuxenvärld

I en tid när barn och unga konstant blir matade med budskapet om att deras värde sitter i hur de ser ut, klär sig, vilken livsstil, vilka vänner de har, var de bor, vilket land de kommer ifrån, vilka betyg de har och hur bra de kan prestera enligt andras normer och förväntnings osv… 

Hur kan då budskapet om att du är villkorslöst älskad av livet och en hoppfullbön om välsignelse från någon Gud vara just det vi ska skydda våra barn ifrån?

Låt mysteriet leva… låt dom stora berättelserna finnas… kalla dom sagor, myter, drömmar eller verklighet….. det är upp till var och en att förhålla sig till (dom flesta av oss har väl lite av allt) … men låt samtalet, sammanhangen och mötena finnas.
Hjälp barn och unga att bygga många relationer, besöka många platser, läsa många böcker, fördjupa sig i många ideologier, besöka många arbetsplatser, arenor, kyrkor, moskéer, synagogor, prova många maträtter, många smaker, våga uttrycka sig med alla sina gåvor, våga lyssna på den som är annorlunda, utforska livet, medan dom lever… vi har förmånen/välsignelsen att leva i en demokrati…
…. och hjälp våra barn och unga att känna tillit till vuxenvärlden och ge dem mod att navigera i en sårbar värld som tyvärr alldeles för mycket präglas av egoism, sexism, narcissism, överkonsumtion, segregation, ensamhet, fattigdom och miljökatastrofer…
Skapa hopp – inte misstro…

Ha en bra dag
/d

…efter SD

Nu när vi (med all rätt) offentligt (och i öppet mål) tillintetgjort SD, återstår frågan:
Är det vi (som kritiserat) eller dom (som blivit hängda) som ska skapa meningsfulla sammanhang för alla desillusionerade unga pojkar i det svenska folkhemmet som saknar just det – meningsfulla sammanhang och en tro på framtiden ?