”Man får ligga – med den man bäddat åt”

Vi gick alla vilse…
…och vi fick det vi beställde

2014 års valrörelse går till historien som året då de ängsliga politiska etablissemangen var totalt upptagna
av att skapa syndabockar för de tillkortakommanden man själv inte ville ta ansvar för, inte ville se och än mindre diskutera.

Det brukar heta ”Som man bäddar – får man ligga”
Nu har konsekvenserna av ett ryggradslöst politiskt agerande lett till en situation som snarare handlar om att…
… ”Man får ligga – med den man bäddat åt”

3 snabba …

Vad hjälper det om du pratar mångfald och inkludering
och samtidigt går runt och hatar medmänniskor
och ökar spänningen mellan grupper i samhället?

_____________________________________

Jag är beredd att höja skatten…
för att öka forskningsanslagen…
till utvecklingen av ett nytt vaccin…
mot populism o politisk egoism

____________________________________

Politikerna verkar ha tre jordklot.
Undrar var de gömt de andra två?
Tre klot behövs nämligen om alla
ska fortsätta leva som svensken gör nu

 

 

Så här kommer jag att rösta

Höger/Vänster-skalan funkar inte för mig längre.
Analysen blir för ytlig, politikerna förminskade och diskussionen om lösningar fastnar och binder oss i gamla strukturer.
Jag använder ofta en annan matris när jag bedömer politikens riktning och innehåll idag:

”kortsiktigt / reaktivt / populistiskt / egoistiskt / fegt” kontra ”långsiktigt / hållbart / ansvarsfullt / generöst / modigt”

Så på söndag hoppas jag vi satsar på politiskt mod och ansvarstagande, hållbara och långsiktiga visioner

…en erfarenhet av samhörighet – inte separation

Undrar när vi ska förstå att s.k. främlingsfientlighet och extrem antirasism bara är två ytliga beskrivningar av samma djupa mänskliga tillkortakommande….

… en oförmåga att se sig själv i den andre.

Jag ser samma orsaker till väldigt många fenomen idag som bygger på den principen – att jag sätter en etikett på den andre, skapar en karikatyr, grupperar ihop människor och tillskriver dem en roll som jag sedan agerar utifrån.

Och eftersom likasinnade, på min sida staketet, bekräftar och förstärker bilden får jag en sorts känsla av identitet och tillhörighet.

Den identiteten är förstås synnerligen bristfällig eftersom den egentligen bygger på en extrem förenkling och förminskning av den andre. Men det verkar vi trots allt kollektivt orka leva med.

Kanske är det t.o.m. så att just det bristfälliga identitetsbygget gör att vi måste förstärka karikatyren av den andre så mycket att det som förenar oss inte blir synligt, att vår gemensamma ”mänsklighet”, inte visar sig eller sipprar igenom… för vad skulle hända då? Vad skulle hända om vi plötsligt upptäckte att vi har mer gemensamt med vår antagonist än vad som skiljer oss åt?

Vi bygger kulisser… sandlådor… partier.. institutioner… Vi kan bygga hela samhällen på denna gemensamma överenskommelse – bilden av att ”den andre” är någon annan…. som inte är en del av mitt ekosystem, att den andre inte är en del av mig…

I nästan alla sammanhang bygger detta på att jag inte på djupet mött den andre, att vi inte funnits i ett sammanhang där vi behövt varandra på något plan. Främlingsfientlighet och extrem antirasism är fenomen som endast kan leva i separerade strukturer, i sammanhang där man inte är och har ett ömsesidigt beroende av varandra.

Du sätter aldrig en sådan etikett på någon som du tagit dig igenom en svår utmaning med eller delat en värdefull erfarenhet tillsammans med.

Genom att göra saker tillsammans kommer alltså vårt sunda beroende av den andre att växa, vår tillit stärkas och vår identitet fördjupas och baseras på en erfarenhet av samhörighet – inte separation.

Gott om chefer – ont om ledare…

Reflektioner från Almedalen

alm
Gott om chefer – ont om ledare..

Välfärdssamhället har skapat väldigt många chefer,
på väldigt många nivåer,
som är väldigt duktiga
på att förvalta och reproducera
institutionernas tjänster och logik

När vi nu i förändringstider behöver nya idéer, visioner, visdom och massor med mod
visar det sig
att väldigt få av dessa chefer
är de modiga ledare
som skulle kunna bana väg för denna förändring

Så en av vårt lands stora utmaningar och dilemman;
Att så många chefer nöjer sig med status quo
är så upptagna av att förvalta det som är
och tycker sig ha så lite att vinna på
att ta de nödvändiga risker som krävs
för att byta färdriktning
mot en mer socialt, ekonomisk och ekologisk hållbar samhällsutveckling.

Att mäta det meningsfulla i livet…

”If the only tool you have is a hammer, 
everything starts to look like a nail”
/Abraham Maslow

Om t.ex hammaren är vårt kontroll- o mätsystem inom skolan – så är spiken eleven som vi måste reducera till ett mätbart kursobjekt.

Hammaren funkar inte på något annat än en spik. Istället för att byta verktyg (det kan vi ju inte – vi har ju bara en hammare) ser vi till att försöka omvandla vad som går till spikar.

Det är detta som händer när institutionen/systemet blir viktigare än sitt eget syfte. När grundfrågorna har slutat ställas. När det viktigaste är att reproducera institutionens tjänster än att omskapa/förändra institutionen efter nya tider och förändringar i samhälle och omvärld.

Snubblade häromdagen över ett föredrag på TED-talks från 2010 där Chip Conley funderar över detta. Conley’s tema är: ”Measuring what makes life worthwhile” Han talar inte specifikt om institutioner och skolsystem utan utgår mer generellt från ledarskap, näringsliv och nationalekonomiska perspektiv. Men samma principer gäller…

Han refererar bl.a till Robert Kennedy’s poetiska tal från 1968 där Kennedy redan då ifrågasätter BNP som måttstock på framgång. Han varnar för att vi närsynt fokuserar på fel saker och att BNP är ett missriktad mätinstrument.

Chip Conley visar en bild som exemplifierar vad vi missar med detta ensidiga sätt att mäta.

Återkommer…

Sitter och filar på en artikel som borrar lite djupare i mina tre senaste tanke-tweets..
_________

När människan förlorar kontakten med det som föder henne, Moder jord, växer hennes ego oproportionerligt. Hon blir farlig för sig själv…
_________

Tillit kan utvecklas när man möts och gör något tillsammans. Gör man inget tillsammans utvecklas ingen tillit. Så enkelt. Så svårt.
__________

Det enda man kan köpa för pengar är bekvämlighet och oberoende. Köper vi för mycket oberoende bli vi ensamma. Då vissnar vi och dör.

Återkommer… 

Varje VÄND RYGG kräver två ÖPPNA FAMNAR !

… till alla VI som nu aktivt vänder ryggen MOT,

3279680_570_321
Foto: Anna Ahlström/Sveriges Radio


Låt oss inte glömma att minst lika ofta, minst lika aktivt, öppna ögon, öron och framför allt…. en generös, fast, kärleksfull famn, till en annan grupp. 

… Gruppen av ”unga” (alla åldrar inkluderade), som om 5-10 år kommer tillhöra mycket extremare grupper än SD om inte mer görs för att minska segregation och utanförskap.

Ett utanförskap som (förutom alla vanliga förklaringsorsaker) också kan handla om att ingå i en s.k ”målgrupp” som det etablerade välfärdssamhällets goda institutioner har definierat (och där ingår även skolsystemets struktur)
Ett utanförskap som inte alltid handlar om de sämst ställda materiellt sätt, utan lika ofta om de som aldrig kunnat eller velat bli en del av ”problemformulerings-arenan”

Om vi fortsätter blunda för det avgrundsdjupa avstånd som finns mellan de som definierar och de som blir definierade kommer våra vända ryggar att fortsätta vara just vända ryggar.. och enbart vända ryggar!

Det är MÄNNISKOR som separerar MÄNNISKOR…
Det är VI som är ansvariga för SEPARATIONEN…

Om vi alla tillsammans fortsätter använda oss av denna RE-AKTIVA logik och glömmer den PRO-AKTIVA… får vi/beställer vi – ett synnerligen ohållbart samhälle…

Så…
Varje vänd rygg, kräver två öppna famnar !
…och inte bara ”omhändertagande-famnar”. Utan famnar som är beredda att dela, inkludera, samarbeta, utmana, ta i anspråk, ställa krav, lyssna, bråka och fira segrar tillsammans.

DETTA, borde valrörelsens aktörer (ex politiker o media) ägna mer energi, möda och kreativitet åt.

/daniel

Jag har ett dubbelt medborgarskap

blog-facebook-sweden-serverracks
Jag har ett dubbelt medborgarskap


Jag bor i världens (näst) största land, ett land som heter Facebook och har 1,28 miljarder aktiva invånare
Jag bor också i Sverige, ett land med 9,6 miljoner invånare (nr 83)

Jag funderar på… 
… vad det betyder?

Det stora landet leds av en regering som igen har valt. 
Men man kan också säga att det leds av en regering som alla har valt. Ett val man gjorde när man registrerade sig som medborgare och fick sitt FB-pass.
FB-regeringen vet allt och äger allt som invånarna delar med varandra. Det finns ingenting som kan sägas, skrivas eller delas i det landet som inte den regeringen äger.
Den största delen av parlamentet består av kod, algoritmer, datorer, servrar, kylanläggningar och energisystem. Där finns också några människor. De programmerar och bestämmer vad datorerna ska göra.

Jag funderar på…
… vad det betyder?

Jag tänker att det vore bra om människorna som programmerar systemen i det stora landet har fått många kramar när dom var små. Det borde betyda att dom skriver kod som är full av kärlek, tillit och sånt finfint…

Jag tänker att det också blir ett dumt land att bo i om någon som skriver koden har fått för lite kramar… och börjar tycka att man gott kan utnyttja invånarna och sälja dom billigt till marknaden för att dom ändå inte är så mycket värda…

Jag funderar på…
… vad det betyder?

Det möjliga…

Dagens reflektion…

Man kan möjliggöra det omöjliga…
…genom att börja göra det möjliga.

Men för att våga göra det möjliga måste man vara modig – eftersom man tar risken att bli ansvarig för det man gjort. 

Så… för att slippa ta ansvar för det man gjort fortsätter man gärna att ägna sin tid åt det omöjliga.. för då kan man bekvämt fortsätta skylla omöjligheten på någon annan. 

Lidandet fortsätter.

Så kan det vara här i livet…
… men det måste inte vara så här i livet.

/d